Efter tsunamin

Den 26 december 2004 förlorade jag min fru Ulrika och mina två söner Max och Charlie i den tsunami som drog in över Khao Lak. Den händelsen, sorgen och min kamp mot myndigheter och byråkrati har påverkat min syn på livet.

Tillsammans med Lena Katarina Swanberg har jag skrivit boken Klockan 10.31 i Khao Lak. Boken gavs ut hösten 2005 och hösten 2007 kom den även som ljudbok med Rolf Lassgård som berättarröst. Min del av vinsten från försäljningen skänker jag till Ragnar Care Foundation som genomför olika projekt i Thailand. De har bland annat byggt ett barnbibliotek och flera fiskebåtar.

När jag är ute och föreläser låter jag 50% av arvodet gå till fonden. Från början hoppades jag på att kunna skänka hela arvodet, men då trodde jag att det skulle handla om 6–8 föreläsningar per år – i själva verket har det blivit avsevärt många fler och då jag gör föreläsningarna på min arbetstid måste jag kompensera. Alternativet vore att tacka nej.

Hösten 2007 hade jag fått ihop 750 000 kr som gått direkt in på Ragnarfonden.

Ior – hemsida och blogg

Ganska snart efter tsunamin startade vi hemsidan Ior för att kunna hålla familj och vänner informerade. Den blev snart en succé även bland andra som ville få information om vad som hände i Thailand. Besökstrycket på hemsidan och dess gästbok blev enormt – till sist fick vi stänga av gästboken! Vi har låtit hemsidan finnas kvar men kompletterade hösten 2007 även med bloggen Ior2007.

Varför namnet Ior? Jo, under arbetet i Thailand blev Ior en sorglustig symbol. Ior säger att ”ingenting är så jävligt att det inte kan bli värre” Vem trodde att saker kunde bli värre än att se sin familj spolas bort i en flodvåg? Ior lärde oss att detta bara var början samtidigt som Ior gav styrka att kämpa vidare med litet eller inget stöd från svenska myndigheter.